Här går tiden och det bloggas jävligt lite, måste jag säga… Jag tycker att jag jobbar jämt. Skulle ha varit ledig igår, men så ringde de från jobbet och bad så snäll att jag skulle jobba lite extra. Så då gjorde jag väl det. Så jag har inte orkat blogga riktigt.
Idag har det snöat kan man säga. Lillingen skulle ha varit på danslektion i grannstaden, men det blev inget av. Hon gnällde, men sedan, när vi satt i bilen i snöstormen, ville inte hon heller åka. Läskigt ju. Så vi åkte hem till K istället. Som kompensation för missad dans sket vi i TV-fria kvällen. Nu är det TV-kväll istället. K och Lilling tittar på Robinson. Jag har inte orkat följa det, så jag struntar i det ikväll.
Jag tänker på drömmar istället. Jag har läst om drömmar bla hos Trollet. Alla slags drömmar. Jag har funderat på vad jag har för drömmar. Jag har inga storslagna drömmar, att bli president eller astronaut (!). Men jag har väl mindre drömmar, som jag känner kommer att slå in. Att förvandla det här huset till en vackert hem. Jag drömmer om att lägga trägolv i matrummet. Bygga en toalett på övervåningen.
En annan dröm är väl att smala till mej lite. Erhm. Jaja, idag åt jag INTE semla tex…
Sedan har jag några drömmar som slagit in. Eller uppfyllts. Jag vet att jag för många år sedan träffade på folk som jobbar med det jag jobbar med nu. Jag vet att jag stod där och tänkte: Wow, det DÄR vill jag göra. Just då trodde jag inte det heller. Alls. Men på något krångligt sätt så var det som om det var meningen att jag skulle hamna där ändå. Där jag är idag. Trygg i mitt yrke älskar jag (nästan) varje minut av det.
Jag har alltid velat ha barn. Tre stycken ville jag ha. Det fick jag också. Tre underbara döttrar som det inte finns dess like i hela världen.
Jag har också ända sedan jag var liten velat bo i ett gammalt hus på landet. Ett hus med en själ. Nära skogen. Precis som jag gör nu. Med djur omkring mej.
Oj, vad enkelt och trevligt det här lät då… Här sitter jag med mitt drömliv. Men vägen hit har inte varit rak, kan jag ju säga. Att jag har det jobb jag har är frukten av en hel del arbete. Det var inte så enkelt att plugga med små barn omkring fötterna.
Huset ja, det är vackert och gammalt. Fantastiskt på sommaren. Men det krävs mycket jobb och lite tårar ibland, att bo här. Tex den dagen för några år sedan när jag glatt klev ner i källaren och rakt ner i 3 dm vatten i HELA källaren… Jag drabbas inte så ofta av panik, men då blev jag ställd… Minns att jag tänkte, ringer jag brandkåren nu eller? Sedan undrade jag om hela huset halkar iväg, om källaren lossnar? Sedan kavlade jag upp ärmarna och började ösa vatten, medans jag smågrinade lite i smyg. Barnen var tillräckligt upprörda ändå, utan att se mamma grina. Inget drömliv alls.
Det här blev ett konstigt inlägg. Jag blev glad av att skriva om att jag på många sätt lever just det liv jag vill leva. Det har jag inte tänkt på. Men jag brukar försöka att uppskatta det jag har. Nu ser jag fler saker att uppskatta. Nu ska jag gå och göra något annat jag uppskattar: sticka klart mina sockor. Slutspurten är nära nu. Ikväll blir de klara!
/Tess